Många föräldrar till större barn som jag fotograferar har en tendens att ursäkta sina barns beteende. Jag får ofta höra “förlåt, han är vanligtvis inte så här vild” eller “jag hoppas det blev NÅGON bra bild nu när hon var på det där humöret” eller dylikt.
Slappna av 🙂 Det är ingen fara! Jag vet att era barn inte normalt beter sig så som de gör när de är på en fotografering hos mig. Av flera anledningar. Dels är de aldrig så mycket sig själva som när de är i hemmet lugna och trygga vrå. Detta är en främmande miljö och en ovan situation för dem, liksom för er. Därför blir stämningen en annan än den ni är van vid.
En annan anledning är att jag är en främling för dem, de har inte vant sig riktigt vid mig. Det är också helt okej, det tar en stund för dem att värma upp. Och jag låter dem ta den tiden de behöver.
Faktum är att jag vill att de ska bete sig busigt eller galet om de vill det. Hellre det än att de blir alldeles ledsna och går och gömmer sig. Det är lättare att fånga härliga, busiga och levande bilder med ett uppspeedat barn och sedan ta ner deras energi lite grann för att fånga några lugna, mer klassiska porträtt, än att fotografera ett ledset eller skrämt barn.
Så låt dem leva ut, vi passar på att fånga det också och dessutom är de extra trötta när ni kommer hem vilket gör att det kanske blir en tupplur för båda barnen och föräldrarna = win-win! 😀