Det finns inget bättre än att få det där sms:et med “vår prinsessa är äntligen född” när man väntar på nyföddfotograferingen! Och i slutet på maj kom det där sms:et från Lena och Fredrik, ungefär en månad efter deras fantastiska gravidfotografering bland vitsipporna i ekbackarna.
Vi bokade in deras tid för nyföddfotograferingen och jag var så himla taggad på att få träffa den lilla tösen som hade legat och grott i mammas mage! Men glädjen blev kortvarig, både för mig och för dem.
Dagen innan deras nyföddfotografering kontaktade de mig och berättade att lilla Elsas höfter inte hade utvecklats som de skulle så hon skulle behöva ha en ställning runt sig som skulle sitta i uppåt 6-8 veckor. Ridå…
De frågade mig om vi skulle genomföra nyföddfotograferingen ändå eller hur vi skulle göra. Och visst skulle vi ha kunnat göra det men ställningen skulle ta väldigt mycket fokus i bild och Elsa skulle inte ha kunnat placeras i särskilt många vare sig positioner eller rekvisita. Så istället föreslog jag för familjen att vi skulle vänta tills ställningen var borttagen och istället göra en hemma hos-fotografering med mer dokumentär känsla. Det är ett bra alternativ när bebisen är lite för gammal för klassisk nyföddfotografering, men fortfarande i våra ögon klassas som nyfödd.
Lena och Fredrik tyckte det var en bra idé så när Elsa var 7 veckor knackade jag på hemma hos den lilla familjen. Vi hade så himla mysigt under den där stunden och det blev både familjebilder och enskilda bilder på Elsa, allt i väldigt dokumentär stil och väldigt personliga bilder eftersom dem är tagna hemma hos dem.
Efteråt var vi alla överens om att någonstans var det meningen att det skulle bli så här. Nyföddfotograferingen hade säkerligen blivit fantastiskt fin den också, men det är något särskilt magiskt över så här kärleksfulla bilder, tagna i familjens egna sfär.