Det viktigaste med familjebilderna är inte hur ni såg ut, även om det är porträtt vi tar. Det är känslan som är det viktiga, hur ni kände just där och då. Med ert lilla knyte i famnen, som var så liten och skör. Och som aldrig kommer att sluta vara liten och skör i era ögon. Känslan av gränslös kärlek, av hur något så litet kan få hela hjärtat fyllt med ett virrvarr av obeskrivliga och varma känslor.

De känslorna är inte bara sådana som du vill minnas om 10-20 år när du ser tillbaks på de här bilderna. Det är känslan du vill minnas redan om några dagar, när du har en sådan där dag när ingenting går som planerat och allt bara känns upp och ner. Då vill du kunna gå tillbaks till känslan, hämta kraft ifrån det där stora och obeskrivliga och fokusera på kärleken och familjen <3