Kommer du ihåg de gamla disketterna som vi hade till våra datorer för flera år sedan? Du kanske till och med har några kvar som ligger och skräpar hemma i någon byrålåda, utan någon möjlighet att stoppa in dem i datorn och titta efter vilka filer som finns där?
Tänk om det var bilderna från ert bröllop som låg på en av de där disketterna. Eller bilderna från ert barns första dagar i livet. Första julen, första födelsedagen, bilderna från graviditeten. Och tänk om du inte hade hunnit framkalla ens några av de där bilderna, för du tänkte att du skulle göra det senare. När du fick tid. Och nu kommer du inte åt filerna… hemska tanke!
Att ha digitala kopior av sina allra viktigaste bilder kan kännas som en säkerhet – att alltid kunna gå tillbaks senare och framkalla om man skulle vilja. Men det fungerar inte riktigt så. Tekniken utvecklas hela tiden så även om du har dubbla eller trippla backuper på dina digitala filer så kanske mediet ändras så att de blir oåtkomliga. Filformatet kanske ändras så att jpeg helt plötsligt blir oläsbart och istället blir nya filformatet för digitala bilder “glb”.
DIGITALA FILER ÄR INTE ARKIVBESTÄNDIGA!
En framkallad bild av god kvalitet håller i minst 100-150 år. De bilderna kan gå i arv från generation till generation. Jag har själv bilder hemma både från min egen barndom men också längre tillbaks i tiden, från exempelvis när min pappa var liten. Hade de bilderna varit digitala hade jag inte haft en chans att titta på dem. Men nu har jag ett hållbart arv som jag kan skicka vidare till nästa generation.
Bilder från när min pappa var liten
Digitala bilder är jätteroligt att dela i sociala medier, bland vänner och familj. Och jag blir jätteglad över alla familjer jag har hos mig som blir helt till sig av bilderna på sina ögonstenar och vill visa upp dem för hela världen! 😀 Men det viktigaste för mig är att när familjerna lämnar mig så har de något fysiskt med sig, något vackert och något hållbart som de kan njuta av varje dag och som kan gå i arv från generation till generation.